September ufo

I morgon är det d en förste september det är galet vad tiden går fort. Det var sommar månad nyss. Vädret är dock det samma som det har varit hela tiden. Jag håller för fullt på med att försöka få klart augusti månads ufo och jag har ett par timmar på mig så jag hoppas att jag skall hinna.

 

September ufot kommer vara ett sittunderlag till ett av barnen. Vem har jag inte riktigt bestämt än. Jag hoppas att det skall vara så pass mycket garn att det räcker till ett till varje. Men månadens utmaning får vara att sticka det ena. Det skall dessutom tovas och det har jag aldrig gjort innan. Eller rättare sagt, jag har av misstag tovat innan, nu skall det ske medvetet. Jag började på sittunderlaget i juni men sen hände det inte så mycket. Nu börjar hösten komma och det kan vara skönt att ha ett underlag att sitta på när man är iväg.

20170628_115719_medium2

Annonser

Sista paret ut, kainvantarna

Jag är äntligen klar med det sista paret vantar till pedagogerna på förskolan. Det är ett par vantar med kaniner på. Jag är så nöjd med att jag hann i tid, avslutningen är 1 juni. Och jag fick ihop ett par vantar till varje pedagog på avdelningen. Jag trodde inte riktigt på mig själv när jag bestämde mig för det men det är så skönt att bevisa för sig själv att man verkligen kan om man vill.

20170522_160726_medium2

När man verkligen sätter igång går det undan

Jag blev ganska fort klar med mitt ufo för månaden för när jag väl satte mig ner med vanten tog det inte mer än tre dagar innan den var klar med tummar och trådar fästa. Jag var riktigt nöjd med min effektivitet.

20170228_221243_medium2

Nu har jag bara ett par vantar kvar innan jag är klar med de som krävs till förskolan. De kommer dock får väta ett tag eftersom jag har fått en beställning av Fredrik på ett par vantar till en person so han gärna vill ge ett par vantar till som uppskattning för det som hon gör. Men ett par vantar till skall jag nog kunna klämma in.

Mössa till Esther

Esther klagade på att hennes mössa var förliten så jag frågade om jag skulle sticka en åt henne. Ja fick jag till svar. Hon valde garn och jag satte igång. Jag var rädd för att mössan skulle bli för stor så jag minskade den. Provade den på barnet och då var den givetvis förliten. Repade upp och gjorde om, provade på barnet och då var den förstor. Suck. Gjorde den klar och då var den förliten. Förlängde då mudden och maskade av. Nu vägrar barnet att ha den. Man kan bli frustrerad för mindre. Hoppas att hon kommer att ändra sig under helgen och använda den ändå. Men hon har en stark vilja. Vill inte hon ha den så kommer Ernst få den ti20170216_201823_1__medium2ll nästa säsong eller så. Han tyckte att den var fin.